EU NEWS

If Greece were to exit the eurozone, expansionary fiscal policies and successive competitive devaluations will not work, as they have not worked in the past. The root of the crisis is not austerity, but the fact that Greece essentially ceased its efforts to reform after the adoption of the euro, writes Nikos Chrysoloras.

Shareholders should have the power to curb bosses' pay and set caps on executive bonuses, the European Union's top regulatory official said on today (16 May), adding to pressure on banks and companies over excessive management pay deals.

Ukrainian Prime Minister Mykola Azarov said his country was “taken hostage” over the case of his imprisoned predecessor, Yulia Tymoshenko, which he said was overblown because of a “foreign plot” to prevent the country from getting closer to the EU.

Conservation groups have condemned a move by European agricultural ministers to tone down some of the most controversial environmental proposals in the next phase of the EU's farm support programme.

German Chancellor Angela Merkel is opposing economic stimulus policies that rely on new debt, amid calls to relax austerity measures from centre-left opponents in Germany and newly elected French President François Hollande.

För att EU ska kunna ta sig i kragen och ur krisen krävs att stormakterna Frankrike och Tyskland kommer överens. Det var utgångspunkten när den nye franske presidenten Francois Hollande begav sig till ett regnigt Berlin på tisdagskvällen för att träffa sin nya samarbetspartner Angela Merkel. De hälsade genom att skaka hand – inga kindpussar som Merkel utbytte med Sarkozy när det begav sig.

Och Francois Hollandes och Angela Merkels första rendezvous beskrivs i tyska och franska tidningar som inledningen på ett framtvingat resonemangsäktenskap. Tyska Die Zeit skriver att ”med Hollande får Angela Merkel det inte lätt. Det var ingen stor kärlek mellan de men de hittade flera gemensamma intressen. Inget dåligt resultat för en första date.”

Vilka gemensamma intressen hittade då Merkel och Hollande? På deras första presskonferens nämnde de euron, Grekland och tillväxt och samsynen tycktes större kring de två förra än det senare – även om Merkel spelade ner olikheterna i synen på tillväxt.

– I offentligheten framställs skillnaderna som större än vad som faktiskt är fallet. Vi hade samsyn ibland och kanske hade vi en och annan avvikande åsikt, men det kan ju också vara berikande, sade Merkel.

Hon påpekade också att just ordet tillväxt finns med i den finanspakt som nu ska godkännas i 25 av 27 EU-länder under året. En pakt som Hollande har sagt att han vill omförhandla. Det stod han fast vid under sitt Berlinbesök.

– Jag sa det i valkampanjen och som president säger jag det igen. Jag vill förhandla om det som lagts fast för att jag vill tillfoga en tillväxtdimension.

Hollande lät Merkel och omvärlden veta att inget får vara tabu när det gäller att skapa tillväxt; inte ens de så av Merkel förhatliga euroobligationerna.

– Vid EU-toppmötet i slutet av juni måste alla lägga allt på bordet som kan bidra till tillväxt. Det kan vara förbättringar av konkurrenskraften, investeringar i framtiden, fonder eller euroobligationer: allt måste upp på bordet, sade Hollande.

Franska Libération menar att mötet symboliserar en återgång till normalitet i de fransk-tyska relationerna och jämför med Nicolas Sarkozy som valde Storbritannien som första utlandsbesök och fortsätter: ”Men nu ser endast 18 % av tyskarna ser Frankrike som sin närmsta partner, 2003 var det 40 %. Återkalibreringen av det fransk-tyska paret kommer inte att bli lätt.”

Efter detta första möte har Hollande och Merkel den kommande veckan något som kan beskrivas som en intensiv lära-känna-varandra-kurs. I helgen ses de i USA på G8- och Natomöten och om en vecka är det dags för ett informellt EU-toppmöte i Bryssel där Hollande presenterar sig för EU:s 25 övriga ledare. Den kursen kan de behöva; redan om en dryg månad, i slutet av juni, vill de båda lägga fram ett gemensamt program för att få fart på ekonomin i Europa.

När kommissionen lagt fram förslaget till EU:s budget 2013 satt jag dagen därpå och pratade med några gamla vänner i Warszawa. Över en kopp kaffe blev jag milt tillrättavisad av en av dem: ”Hördu Janusz, hur kan du begära en sjuprocentig budgetökning när hela Europa befinner sig i kris? Det är inte rätt…”

Detta kom inte som någon överraskning. Med några få undantag kämpar nu EU:s medlemsstater med djupgående, smärtsamma och impopulära åtstramningar (efter att alltför länge ha levt över sina tillgångar), och vid första anblicken verkar en sjuprocentig ökning av EU:s budget milt uttryckt förbryllande. Kruxet är bara det här med ”vid första anblicken”.

Det är därför vi behöver ett minsta mått av ärlighet från medlemsstaternas sida, ärlighet nog att säga medborgarna sanningen när de talar om EU-budgeten i allmänhet och budgetförslaget 2013 i synnerhet.

Medlemsstaterna vet nämligen mer än väl att kommissionen är bakbunden, att omkring 80 procent av EU:s budget består av obligatoriska utbetalningar och att ökningen inte beror på något beslut från kommissionens sida, utan på tidigare beslut som medlemsstaterna själva fattat.

Ville medlemsstaterna vara ärliga, skulle de förklara för sina medborgare att den största ökningen faller under rubriken ”Hållbar utveckling”, som står för omkring 45 procent av hela EU-budgeten samt att denna rubrik huvudsakligen omfattar utbetalningar för gamla projekt som medlemsstaterna själva valt ut. Låt mig ställa en rak fråga: – Vad skulle ni säga om cheferna för ett företag skällde på sina ekonomiansvariga för att de talat om att kreditkortsräkningen kommit och därför begärt mer pengar till ekonomiavdelningen för att betala för chefernas utlägg?

Storleken på EU:s årliga budget avgörs av de sjuåriga planeringsperioderna, under vilka medlemsstaterna väljer ut och påbörjar projekt som att exempelvis bygga broar och motorvägar som delvis finansieras med EU-medel. Systemet fungerar på så sätt att medlemsstaterna betalar för hela projektet, varefter de lämnar in en ansökan till EU-kommissionen om ersättning för den del som ska finansieras av EU. Under de första åren i perioden inkommer endast ett fåtal ansökningar om ersättning för de projekt som då långsamt inleds i de 27 medlemsstaterna. Mot slutet av perioden däremot – och nuvarande planeringsperiod löper ut 2013 – avslutas tusentals liknande projekt i hela Europa, vilket gör att kommissionen tvingas begära en ökning av EU:s budget.

Lägg till detta omkring 35 procent i direktutbetalningar till jordbrukare i hela Europa och det blir uppenbart att kommissionen inte har något inflytande alls över ungefär 80 procent av de beslutade utbetalningarna ur EU:s budget!

Man behöver inte vara professor i matematik för att inse att besparingar i återstoden av budgeten (omkring 15 procent) aldrig kommer att kunna väga upp automatiska ökningar i över 80 procent av budgeten.

När man kommit så här långt i argumentationen brukar EU-motståndarna vanligtvis medge att kommissionen inte kan göra något åt ökningarna inom dessa områden, men börjar i stället genast skräna om att EU-institutionerna borde gå före genom att spara bland sina ”skyhöga” eller ”galopperande” administrativa utgifter. Naturligtvis skulle de nogsamt utelämna det faktum att förvaltningen inte står för mer än fem procent av EU-budgeten, vilket innebär att omkring 95 procent av pengarna går tillbaka till medlemsstaterna i form av bidrag och finansiering till Europas regioner och städer, små och medelstora företag, vetenskapsmän, studenter och så vidare. De skulle också låtsas glömma, att nedskärningar i en del av budgeten som inte är större än fem procent aldrig kan göra någon avgörande skillnad, om 80 procent av budgeten samtidigt växer.

Nya ansvarsområden, nya uppgifter och nya EU-byråer, vilka inrättas av medlemsstaterna, skulle under normala förhållanden motivera personalökningar, men trots alla dessa nya uppgifter – inklusive Kroatiens kommande inträde i EU – har kommissionen i stället lyckats minska personalen med 120 tjänster till nästa år. För mig är det inte något oacceptabelt.

Men varför växer då den administrativa delen med totalt 2,8 procent? Jo, därför att denna del omfattar utgifterna för samtliga institutioner och organ inom EU, inte bara kommissionen, och därför att vissa av dem står inför ökande administrativa utgifter.

Medlemsstaterna har gemensamt beslutat att det ska inrättas nya EU-myndigheter med ansvar för övervakningen av finansmarknaderna, bankerna och pensionerna. Gott så, för de behövs verkligen, men det behövs också personal, lokaler och utrustning för att de ska fungera! Medlemsstaterna har också beslutat att EU behöver en utrikestjänst, och den befinner sig fortfarande i uppbyggnadsfasen. Medlemsstaterna har beslutat att EU-domstolen behöver ytterligare tolv domare för att påskynda sitt arbete och så vidare.

Kort sagt vill medlemsstaterna ha nya verktyg men utan att betala. Är inte det konstigt? Men det är värre än så: Det finns nämligen också de som offentligt hävdar att ”Bryssels krav”, exempelvis i fråga om administrativa utgifter är, ”obegripliga”. Men vad är detta ett prov på, om inte självförvållad minnesförlust?

Samma medlemsstater glömmer gärna också att EU-budgeten för närvarande ligger 66 miljarder euro under det utgiftstak som de själva har fastställt för räkenskapsperioden 2007–2013. På motsvarande sätt glömmer de också att EU-budgeten bara utgör en procent av medlemsstaternas samlade bruttonationalinkomst, och att denna lilla andel av deras förmögenhet genererar sådana enorma ekonomiska fördelar som den inre marknaden, bidrag till små och medelstora företag och annat. Här gör sig minnesförlusten gällande igen.

Slutligen, men kanske desto mer oroande, tycks just de medlemsstater som efterlyser nedskärningar i EU-budgeten glömma slutsatserna från ett av de möten som nyligen hölls i Europeiska rådet. I slutsatserna fastställde de 27 stats- och regeringscheferna att ”restriktiva åtgärder inte får hindra fullgörandet av tidigare åtaganden och genomförandet av unionsåtgärder som främst genom att främja tillväxt och sysselsättning på unionsnivå bidrar till att motverka krisens negativa följder.”

Varför gör då Europeiska rådet ett sådant uttalande? Jo, därför att de 27 stats- och regeringscheferna verkligen har insett att det är mycket effektivare om 27 medlemsstater drar åt samma håll än om var och en av dem har sin egen strategi för krisbekämpning, särskilt i frågor som rör vetenskap och forskning eller konkurrens och infrastruktur. I vår tid är inget land är en isolerad ö.

EU-budgeten är något bra för alla som får del av den: medlemsstaterna, 500 miljoner européer, omkring 100 000 lokala och regionala myndigheter samt tiotusentals företag. Det ska vi inte glömma bort.

Janusz Lewandowski
EU:s budgetkommissionär

France's new president François Hollande arrived in Berlin for his first meeting with German Chancellor Angela Merkel only hours after his inauguration yesterday (15 May). The two expressed broad agreement over the necessity to kick-start the European economy but they also had to acknowledge differences over their concepts of growth.

The German Social Democrats have indicated to French President François Hollande that they will support him in adopting a European pact to boost growth, but that they would like to keep this separate from the fiscal compact treaty. EurActiv Germany reports. 

Greece abandoned a nine-day hunt for a government yesterday (15 May) and called a new election that may hand victory to leftists who might cut the nation's financial lifeline, pushing it closer to bankruptcy and out of the eurozone. 

The European Commission is planning to force energy, transport and financial companies to invest more in their cyber security and to report on breaches suffered, two EU officials said.

European healthcare systems are defying budget cuts and the bite of continent-wide austerity programmes to deliver improving performances, according to the sixth Euro Health Consumer Index.

Rules designed to beef up bank capital in the wake of the financial crisis were agreed by EU finance ministers in Brussels yesterday (15 May) after the UK won a concession enabling it to preserve control for national supervisory authorities.

Frankrikes Francois Hollande svor på tisdagen presidenteden i Paris och höll ett installationstal där han lovade att genomföra en ”rättvis” första mandatperiod. Frankrike ska bli ”enat” land och han vill skapa ”lugn”. Borta var vänsterretoriken från valrörelsen. Ceremonin var blygsam och sober, i stark kontrast till Nicolas Sarkozys flashiga uppvisning för fem år sedan.

Knappt hade Marseljäsen tystnat under Triumfbågen innan Hollande satte sig på flyget för att göra sin första utrikesresa. Destination: Berlin. Angela Merkel tar emot Hollande med ett ordentligt valnederlag i ryggsäcken och med Hollandes vallöften ringande i öronen: mindre åtstramning och ”mer tillväxt”.

Hollande lovade i valkampanjen att förändra finanspakten som Merkel och Sarkozy pressat igenom i EU och som ska ratificeras de kommande månaderna i 25 länder.  Frågan är hur bra Hollande lyckas med att genomföra sitt vallöfte.

Den tyske statsvetaren Stefan Collignon påminner i Die Zeit om hur det gick till när euron skulle införas. Då skapades stabilitetspakten med tydliga regler för statsskulder och budgetunderskott för att hålla ihop ekonomierna i eurosamarbetet. När den socialistiske premiärministern Lionel Jospin tillträdde 1997 ville han omförhandla pakten. Resultatet blev att man bytte namn till stabilitets- och tillväxtpakten utan att innehållet förändrades.

Men Collignon tror inte att Merkel kommer undan med en sådan omsminkning av finanspakten den här gången – Hollande ger sig inte med mindre än att politiken ändrar kurs, om än i begränsad omfattning. ”Nu är ett äkta politikskifte nödvändigt”, skriver Collignon.

Chanserna för att Hollande och Merkel lyckas finna varandra som Frankrikes förre socialistiske president Francois Mitterrand gjorde med Merkels läromästare Helmut Kohl, framstår som små. Bilden av Kohl och Mitterand ståendes hand i hand framför gravarna i Verdun 1984 blev en symbol för den fransk-tyska enigheten. Deras nära samarbete lade sedan grunden till den gemensamma valutan som i dag river och sliter i det europeiska projektet.

Kohl har dessutom de senaste åren beklagat sig över hur Merkel med sin vaga Europapolitik håller på att ”förstöra det Europa jag byggt upp”. Merkel och Nicolas Sarkozy har visat upp konservativ enighet genom åren – samarbetet har aldrig varit särskilt hjärtligt, men det har dock funnits där.

Nu står Merkel istället utmanad från alla håll och kanter. Från sina företrädare i CDU, från de tyska väljarna i de senaste regionalvalen och nu även från sin nye franske ledarkollega Francois Hollande. Därmed tycks Hollande ha möjlighet att driva sina ståndpunkter ganska långt utan att Merkel kan sätta hårt mot hårt. En första fingervisning om hur deras samarbete kommer att se ut får vi i kväll, efter deras första gemensamma presskonferens. 

European leaders’ boycott of the Euro 2012 football tournament in Ukraine is no great loss, but if they want to truly pressure Kyiv on human rights, they should use the full means at their disposal rather than symbolic posturing, argues Ky Krauthamer. 

Though a Socialist, François Hollande’s relations with Angela Merkel are likely to remain within the framework of France’s long-term ‘Gaullist’ strategy of maintaining European power in the world and French influence in Europe, argues George Friedman.

Europaportalen träffar alla svenska Europaparlamentariker för att se vad de har för sig och hur deras vision för EU ser ut. Nu har turen kommit till centerpartisten Kent Johansson.

Vad jobbar du med i Europaparlamentet under våren?

– Jag jobbar mest med Horisont 2020, säger Kent Johansson och syftar på EU-kommissionens förslag som ska samordna unionens alla forsknings- och innovationssatsningar under ett och samma paraply. Förhoppningen är att göra EU till världsledande inom forskning och utveckling.

Kent Johansson är den liberala Alde-gruppens ansvarige för Horisont 2020 i Europaparlamentet.

– Den satsningen är det viktigaste för hållbar utveckling och innovation, säger Kent Johansson och tillägger att det som just nu diskuteras i Europaparlamentet är hur satsningen ska kunna göras mer effektiv och hur man ska få ytterligare resurser.

En central aspekt, menar han, är att öka industrins och kvinnors deltagande i olika forskningsprogram. Klimat- och demografiproblematiken är några av de frågor han hoppas forskningssatsningen ska kunna leda till svar på.

Kent Johansson har även fått överta rollen som ansvarig för förslaget om resurseffektivisering tidigare i vår.

– Vi hade ett genombrott eftersom alla partigrupper i EU-parlamentet enades om tydliga och uppföljningsbara åtaganden, säger han och pekar på att frågan nu diskuteras av medlemsländerna.

I arbetet som EU-parlamentariker ingår även att föra en dialog i sitt hemland. Ungefär hälften av den schemalagda tiden är ägnad åt detta.

– Varje mandat motsvarar en halv miljon invånare, medan ett kommunfullmäktigemandat i en stad i Sverige motsvarar kanske 300 invånare, säger Kent Johansson som ser det som oerhört viktigt att föra samtal om EU-frågor i Sverige.

Med Horisont 2020 har han under våren besökt många svenska högskolor och universitet.

Vilken är den viktigaste frågan i Europa just nu?

– För EU-parlamentet är det unionens kommande sjuårsbudget, säger Kent Johansson och tillägger att den ekonomiska krisen är det viktigaste för medlemsländerna att hantera.

– Det handlar om att föra en diskussion om utmaningarna fram till år 2020, säger han.

Han påpekar att för några årtionden sedan var Portugal och Spanien diktaturer men att de nu är EU-medlemmar och att samma sak håller på att hända med länderna på Balkan. För Kent Johansson är utbildningssystemen en viktig framtidsfråga.

– I dag är inte gymnasieutbildningarna överförbara, inte ens yrkesutbildningarna. Det innebär att om man utbildar sig till fordonstekniker så är det inte jämförbart med ett annat lands utbildning.

Ett EU-gemensamt järnvägs- och mobiltelefonsystem är andra frågor som Kent Johansson anser måste diskuteras när sjuårsbudgeten bestäms. Han tycker även att mångfalden i Europa ska lyftas fram.

– Jag skulle vilja att man i slutet av den här budgetperioden, 2020, inte säger att EU består av 27 medlemsländer utan av 500 miljoner invånare.

Om du fick bestämma, hur skulle då EU se ut om tio år?

– Den stora utmaningen är integration, säger Kent Johansson och pekar på hur till exempel de olika utbildnings- pensions- och socialförsäkringssystemen i EU ska kunna umgås med varandra.

– Men det innebär inte att jag anser att EU ska ta över ansvaret för dessa system eller att flytta pengar till Bryssel.

Han tar som exempel Tyskland och Spanien där detta bestäms på regional nivå och inte som i Sverige på nationell nivå.

– En katalan uppfattar det inte som mer problematiskt att ingå i Europa eftersom hon får en större respekt för sitt eget system. Men en svensk ser det som ett problem att ingå i Europa, säger Kent Johansson som gärna ser ett ökat regionalt självstyre i Sverige.                  
 

The European Commission today (15 May) gave defiant Chinese and Indian airlines one month to report their carbon emissions after they failed to meet their deadline, expanding a transcontinental feud over the EU’s Emissions Trading System.

Europe should focus on cutting carbon emissions instead of just repeating the existing EU green policy targets which expire at the end of the decade, Britain's energy and climate chief Edward Davey told a global energy and environment summit.

– Vi är på väg igen mot val, inom några dagar, under mycket svåra förhållanden, sade socialdemokratiska Pasoks ledare Evangelos Venizelos, enligt nyhetsbyrån AFP.

I morgon onsdag kommer en temporär regering att utses som ska leda landet fram till nyvalet som hålls om en månad.

När EU-ländernas finansministrar tidigare i dag samlades i Bryssel var det tydligt att tålamodet med Greklands regeringsbildande börjat sina.

Den frispråkiga finansministern från Österrike, Maria Fekter, sade sig vara överraskad över hur den grekiska författningen hanterar situationen i och med att en helt ny uppsättning teknokrater skulle behövas kallas in.

– Då måste vi börja förklara ända från Adam och Eva igen så att säga, hur låneavtalet ser ut och att det måste fullföljas för den nya regeringen, sade Maria Fekter med ett avmätt leende på läpparna.

Borgerliga Ny demokrati, socialdemokratiska Pasok och pro-europeiska Demokratiska vänstern beslöt i går kväll att inte gå vidare med försöken att bilda en regering, trots att man har en egen majoritet. Men utan silvermedaljören i valet förra veckan, vänsterkoalitionen Syriza, skulle den politiska legitimiteten bli låg i ett Grekland som redan frustar av politikermissnöje. Enligt opinionsundersökningar kan Syriza, som motsätter sig åtstramningspolitiken men inte euron, bli vinnaren i nyvalet om fyra veckor.

I Bryssel kan finansministrarna inte göra mycket mer än att vänta. Spekulationerna kring om Grekland snart lämnar eurosamarbetet fortsätter oförtrutet, trots starka försäkringar från eurogruppens ordförande Jean-Claude Juncker på måndagskvällen om att så absolut inte är fallet. Juncker har dock tidigare gjort sig känd för att ha ett avslappnat förhållande till att säga sanningen i känsliga ekonomiska frågor.

Sveriges finansminister Anders Borg (M) kunde inte på tisdagsmorgonen säga åt vilket håll vinden blåser.

– Det är ett väldigt besvärligt läge för Grekland och det finns inga tydliga lösningar på situationen förrän man har bestämt sig för i Grekland vad man vill göra, om man är beredd att göra det som krävs för att vara kvar i eurozonen eller om man istället överväger att lämna, sade Anders Borg på väg in till finansministermötet.

Finansministrarna kom på tisdagen överens om EU:s nya kapitaltäckningskrav. En lösning som Sverige är nöjd med nåddes i praktiken redan i förra veckan och nu fick man även med Storbritannien på tåget.